Är vi som vi är eller gör vi bara som vi brukar göra? När ”vi” säger att vi gör allt vi kan eller gjort allt vi kan – är det sant eller kan det ofta vara så att vi inte utnyttjar våra stora outnyttjade potential? Vi har en rad faktorer som påverkar oss och våra vanor som vi styrs av vad gäller våra beteenden.
Grunden är till stor del implementerad när vi föds – vi har 50% från mor och 50% från far – men vi vet aldrig vad som kommer från vem. Men vi har som sagt dels den genetiska biten men också omgivningens påverkan som präglar oss dvs föräldrarnas sätt att lära ut, hantera situationer, syskon, övriga familjen, lärare, kompisar, grannar och övriga relationer vi har och människor vi träffar. Allt detta påverkar vår personlighet och vi lär oss vad vi kan, vad vi får, vad vi vill och hur vi bör göra för att få det vi vill eller behöver ha.
Alla förväntningar som vi åtminstone tror att omgivningen har på oss skapar också en massa ”måsten” hos oss, vi lär oss hur vi behöver göra för att få uppmärksam oavsett om den är positiv eller negativ. Vi har också en massa förväntningar på oss själva och det blir en inre press på oss om vi inte lever upp till det vi har bestämt oss för. Vi påverkas av vår drivkraft och vår motivation som talar om för oss hur vi ska göra.
Hur ska vi göra för att ändra våra vanor så vi kan själva se till att vi mår bra eller bättre? Hur hittar vi vår kil där vi behöver stoppa in något för att ändra ett beteende?