Under helgen har vi pratat tid, finns tid och hur förhåller vi oss till tid?
Att vi alla har så olika referensramar och hur vi tänker omkring tid…en del tycker att det är ok att komma för sent till ett möte – att det löser sig ändå på något sätt och kopplar inte alls ihop det med respekt utan mer acceptans för att saker kan hända.
Själv hör jag till den kategorin som anser att om man tagit på sitt ansvar att boka upp en tid med någon så ser man till att man är i tid av respekt för dels sig själv och dels för den man ska ha möte med, oavsett om det är via jobbet, läkartiden eller om det är barnet eller föräldern. Det jag menar är respekten både för sig själv och den andre personen då jag ser att det finns något som säger hos mig att OM man inte är i tid, finns inte respekten för att jag valde en tid, att den andre faktiskt valde att avsätta tid för mig/med mig.
Jag kan undra de gånger som det händer mig att andra är sena – av vilken anledning känner de att min tid inte är lika viktig som deras tid, vad var det som gjorde att de inte såg till att vara i tid?
Att jag nu ville ta upp detta handlar om att idag hände något som aldrig tidigare hänt mig! Jag hade ett inbokat möte som jag bara satt och väntade på att få göra mig klar inför, för att ta mig dit så jag sitter och jobbar hemifrån i lugn och ro när telefonen ringer. Det är personen som jag bokat möte med som undrar vad jag är (2 timmar innan utsatt möte) och det visar sig att i hennes värld är jag 15 minuter för sen! I min värld var hon 1 timme och 45 minuter för tidig med tanke på att jag hade noterat 12 och hon 10.
Oj, vad det kändes i mig! Jag har aldrig haft så mycket tankar omkring tid som just tiden det tog från mig hemifrån och till detta möte som blev förskjutet! Jag hade turen att få höra att hon hade möjlighet att ta emot mig om jag kom dit direkt och vi löste detta problem på ett bra sätt! Det ordnade sig för oss båda!